Välvilliga tolkningar IV: rationalism

I slutet av 2020 riktades kritik mot att flera publika figurer åkt på semesterresor över jul, trots att regeringen och Folkhälsomyndigheten med anledning av covid-19 uppmanat befolkningen att endast ge sig ut på "nödvändiga" resor. Kritiken tycks ha vilat på antagandet att resorna ifråga faktiskt inte var nödvändiga, vilket vid första påseende kan verka rimligt – men huruvida detta antagande verkligen stämmer beror ju på kontroversiella filosofiska frågor om modalitetens natur. Tänk till exempel på Spinozas tes att allt som är sant också är nödvändigt sant; en direkt konsekvens av denna tes är förstås att även de kritiserade semesterresorna, till skillnad från vad kritikerna tycks ha förutsatt, faktiskt var nödvändiga. Eller tänk istället på Leibniz teori (som är logiskt svagare och därmed rimligare än Spinozas) enligt vilken den faktiska världen också är den bästa möjliga världen. Givet vissa standardantaganden i deontisk logik medför denna teori att allt som är fallet också bör vara fallet och att de kritiserade semesterresorna därför var "deontiskt" nödvändiga. Så kanske antog semesterfirarna att något dylikt rationalistiskt synsätt på modalitet är korrekt.