Ulvaeus utfästelse

Björn Ulvaeus skriver (SvD 25/5-20): ”[S]å länge jag lever kommer jag aldrig att påstå att något jag tror på är sant.” Som detta uttalande självt exemplifierar, så verkar inte Ulvaeus dra sig för att påstå sådant som han tror på. Varför han däremot är så obenägen att påstå att något han tror på är sant är svårt att förstå – särskilt i ljuset av principen att det är sant att p om och endast om p. Är det kanske så att Ulvaeus så länge han lever (och rimligen även därefter) inte kommer att godta den principen?